Brebol skola

clip_image001
Fotot är taget av Annalisa Lidell. Brebol skola 1979

Brebol skola består av två skolhus i trä med en lada och förrådsbodar. Bakom tomten rinner en bäck och nere vid sjön Låghalsen betade 1979 tre Islandshästar. Lokaler för tillverkning av konst- konsthantverk (mest keramik) fanns även där. 

Sommarkollektivet Brebol skola

Utan att medvetet vilja vara elak kan jag säga att de som ägde Brebol skola 1979-84 var en samling utopister. Ledstjärnan var gemensamt ägande och att alla motsättningar går att lösas genom samtal. Vill man ironisera kan man skriva att de var en samling uppåtsträvare i Mah-Jongkläder.
   Beteckningen Velourmänniskor är alltför nedsättande och det gällde endast en person med det epitet. Med andra ord var de godtrogna, men också målmedvetna individualister.
   När illusionerna sprack ersattes de romantiska grillarna med en tro på ett självförverkligande. Stödet för krossade illusioner hittar man, trots den goda viljan i det faktum att 1984 var det bara en familj kvar på gården, men även de flyttade därifrån så småningom. Det var Mats och Anneli och deras två barn Jesper och Pontus. Från början var det fyra familjer som vistades där dvs. sju vuxna och fem barn.
   Ska sanningen fram så var det Mats som hade en idén om ett sommarkollektiv. Han pratade först med sin vän Ingvar. Som lockbete användes löften om drejning på lediga stunder. När det var moget skulle de även arbeta med keramiken på heltid. Problemet var att de inte hade råd med ett ställe som var tillräckligt stort, men det bekymrade inte Mats. Det skulle man lösa genom att ta in ytterligare två familjer, men han försäkrade att hantverket var grundstommen i projektet.

Fotot är taget på Skansen 2009 av Leo
I konceptet ingick det en skvaltkvarn och förebilden fanns på Skansen. Här skulle det också finnas ett café i trädgården där det serverades nybakat börd från skvaltan.

   Ingvar var hedrad över att få arbeta med Mats. Han påstod nämligen att han hade varit lärling åt en keramiker på Gustavsberg. Ingvars egen dröm om att bygga upp ett kulturcentrum typ det som han varit med om i Björbo (Svenssons loge) hägrade också, men här skulle det bli andra bullar.
   I konceptet ingick det en skvaltkvarn och förebilden fanns på Skansen. Det skulle också finnas ett café i trädgården där det serverades nybakat börd från skvaltan. Lokaler för tillverkning av konst- och konsthantverk färdigställdes första året, men inte nog med det. Nere vid Långhalsen betade tre islandshästar som Mats köpte innan skolprojektet fans med i bilden.

Mjölkskålarna är gjorda av Ingvar vid Brebol skola 1982  
I början av 1980-talet tröttnade Ingvar på att tillverka skålar med traditionell dekor inuti. Därför satsade han på en ny variant, men den blev inte så bra som han önskat. Trots resultatet var det ändå en test att vidareutveckla en gammaldags dekor i skålar och fat som kallas mjölkskålar.

   Tidvis kändes stället som att leva i Idyllien. Skolan hade tidigare ägts av fotografen Horst Tuulosorpi, författarna Sanna och Farncis Westin och historiken Klas Åmark. Två fotoböcker finns om skolan och platsen. Tidningen Land skrev om verksamheten, men efter knappt tre år hade idyllen förvandlats blev ett getingbo.
   Två familjer hade flyttat och istället för tre hästar betade det tjugo stycken nere vid sjön. Dessutom tuggade fem getter i sig allt som gick att äta på tomten. En sulky stod på menyn och staketetpinnarna som skulle hålla matvraken på plats vara av plast.
   Idag kan Mats skryta med att han gör det han alltid velat göra. I mörkaste småland håller han numera på med uppfödning, träning och försäljning av islandshästar. Även ett bild- och bokförlag finns på platsen samt tillverkning och försäljning av konst- och konsthantverk.
   Detta var något som han inte kunde förverkliga fullt ut i det sörmländska paradiset. Betesmarkerna var magra och uthusen pyttesmå. "Det behövs tonvis med foder till hästarna" sa Mats när han öppet gnällde om förhållanden på ägorna. Däremot fanns det ett startkapital i byggnaderna, de skolhus som Ingvar och Johan och som även Mats hade renoverat (när han orkade) enligt konstens alla regler.

Skålarna är gjorda av Mats vid Brebol skola 1979
Mats föredrog redan från början en mjuk avrundning på sina föremål. Dekoren var inte heller blaffig som i Ingvars exempel ovan. Med andra ord åren som lärling på Gustavsberg hade satt sin prägel på den keramik som tillverkas i Brebol av honom.

   Det är viktigt att den som läser det här vet att i Brebol arbetade var och en efter sin egen förmåga, men också att det var Anneli, Inger och Karin som gjorde skitgörat. De tog hand om barnen, drog ut spik ur ruttna bräder och de kastade allt som inte gick att använda på soptippen.

Collagét är gjort av Ingvar 
Fotona är hämtade ur Tuulosorpis bilderbok från 1976. Den översta bilden är taget vid bäcken, nästa kommer nerifrån uthusen och fotot med fönstret togs inne i det stora skolhuset. Hästen var Sveriges mest kända ardenner (nordsvensk?) när bilden på honom blev frimärke.

   Man får heller inte glömma att av tårtan (försäljningsvärdet) fick alla en bit. Det betyder i klartext att när skolan var såld hade familjerna en rejäl slant på banken. Hur de sedan avsände pengarna det har ingen med att göra förutom det som hände Ingvar eller som jag idag heter Leo.
   1985 köpte jag tillsammans med Karin ett nytt ställe i Sparreholm (Valsta). Där försökte jag inte återskapa det jag drömt om i många år, men däremot inredde jag en lokal för tillverkning av keramik. Det gick inte så bra och fem år senare slutade jag med keramiken och sålde boningshuset - även verkstaden som jag byggt upp i uthuset bredvid avträdet.

Fotot är taget av Ingvar i Sparreholm 1989
1985 köpte jag tillsammans med Karin ett nytt ställe i Sparreholm (Valsta). Det gick inte så bra och fem år senare slutade jag med keramiken och sålde boningshuset.

   Det var på detta avträde (utedasset) jag i en rovfågels tecken bestämde mig för att pröva mina vingar (skilssmässa) och se hur högt jag kunde flyga utan att ramla ner. Den som är intresserad av hur det gick kan läsa det i sagan om "Flunder och Freja" som finns i Leos Annaler III, men även i "Det svarta skiffret" i Leos Annaler V.
   Det sägs att man måste bränna båda vingar för att kunna flyga och vad som sedan hände det skulle ingen tro om jag berättade. Därför skriver jag inget om det här.